Steg upp i morse, ont överallt, bussen gick tidigt till hallen. Hade min första dubbelmatch kl 10. En turk och en ryss hade bildat par. Två tekniskt skickliga spelare som vi inte rådde bot på. Förlust alltså.
Men sen kom vi igen. Vinst mot två tyskar i tre set och vinst mot ett annat par. Vid det här laget hade jag så ont i armbågen att det kändes som nån stack nålar i den varje gång jag slog ett slag. Efter lite lunch bestämde jag mig för att lämna WO i kvartsfinalen i singel mot ovan nämnde ryss. Kände att jag ville spara mig till den avslutande dubbeln. Vi hade nämligen silvervittring. Om vi vann den sista dubbeln skulle vi bli klara silvermedaljörer.
Efter behandling, tabletter och vila var armbågen i spelbart skick (dock ej smärtfri). Vi spelade bitvis riktigt bra men missade lite för mycket och förlorade i två set.
Eftersom vi förlorade hamnade 3 dubbelpar på 2 vinster, 2 förluster var. Sekretariatet började räkna. Det som var silvervittring förvandlades snabbt till en snöplig fjärdeplats!!!!!!!! Bittert, i synnerhet när silvret var så nära!!!! Fan, fan fan!!!!!!!!!!
Kl 8 var Stefan och jag tillbaka på hotellet. jag hade lovat honom att jag skulle följa med ut på stan och se om vi kunde hitta nåt ställe som visade Tyskland-Portugal matchen. Gissa om det fanns! Varenda krog med självaktning visade matchen, men Stefan hade hittat nåt bättre! Ett av stans torg hade förvandlats till... ja, se själva:
Vår middag denna kväll bestod av fotboll, korv och öl. Jag säger bara, "du har inte ätit korv om du inte smakat tysk korv"! Det var riktigt, riktigt gott.
Nu ligger jag i sängen och äter vingummin, stum i vaderna och försöker hitta nåt ställe på kroppen där jag inte har ont, ändå ganska glad att jag inte har några matcher i morgon.
I morgon kommer en summering av mitt EM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar