Hur man som sliten 47-åring tar sig till EM i handikappbadminton. Det kommer antagligen både bli en fysisk och en mental resa.
Satsningen stöds av Badminton Sweden, Wilson och BMK Komet
måndag 26 december 2011
söndag 25 december 2011
Julträning!
Nu är det jul igen! Jag är så "fed up" på att sitta och äta mat att idag gav jag mig ut och cyklade 15km! Ska träna lite badminton i mellandagarna oxå!
tisdag 13 december 2011
Lite bakgrund
Inser att jag måste ge er läsare lite bakgrund:
Jag är en 47-årig kille som saknar höger underarm sen födseln. Det var inte förrän för några år sen som jag fick reda på att detta har ett namn - dysmeli - och att det finns fler sådana människor. Men det har aldrig känts som ett hinder. Jo, en gång när jag skulle ha smoking och tyckte att den satt illa, och jag kunde heller inte ha mina snygga manschettknappar!
Började spela badminton som 12-åring när jag bodde en period i Danmark. Spelade fram till att jag blev ca 19, sen blev det musik och tjejer för hela slanten!
Över 20 år senare får jag för mig att det skulla vara roligt att börja spela igen, hittar ett veterangäng i Sollentuna och börjar spela lite i Korpen. Det går hyfsat, åtminstone för att helt ha hoppat över grundträningen. Det var ju inte bara badminton jag slutade med - utan all typ av träning låg nere i 20 år. Det har jag fått sota för nu...
Nu spelar jag i Komet i Järfälla och det är jättekul! Insåg snart att jag var för gammal och för dålig för att nånsin kunna ta mig till en stor internationell tävling, men fick en snilleblixt! Jag borde få lov att tävla i handikappklass! Sagt och gjort, jag kollade upp det, jo visst fick jag det, det vara bara det att i Sverige finns det ingen handikappverksamhet.
Jag började plåga Svenska Badmintonförbundet med detta. Skicka mig till ett par stora tävlingar, få lite mediatäckning, och plötsligt blir det mycket lättare att starta upp handikappverksamhet. Trodde jag. Segt ska kvarnarana mala, men nu äntligen efter 3 års tjat har förbundet gått med på att skjuta till lite pengar för att genomföra detta.
Det är så dags, man blir ju inte yngre...
Jag är en 47-årig kille som saknar höger underarm sen födseln. Det var inte förrän för några år sen som jag fick reda på att detta har ett namn - dysmeli - och att det finns fler sådana människor. Men det har aldrig känts som ett hinder. Jo, en gång när jag skulle ha smoking och tyckte att den satt illa, och jag kunde heller inte ha mina snygga manschettknappar!
Började spela badminton som 12-åring när jag bodde en period i Danmark. Spelade fram till att jag blev ca 19, sen blev det musik och tjejer för hela slanten!
Över 20 år senare får jag för mig att det skulla vara roligt att börja spela igen, hittar ett veterangäng i Sollentuna och börjar spela lite i Korpen. Det går hyfsat, åtminstone för att helt ha hoppat över grundträningen. Det var ju inte bara badminton jag slutade med - utan all typ av träning låg nere i 20 år. Det har jag fått sota för nu...
Nu spelar jag i Komet i Järfälla och det är jättekul! Insåg snart att jag var för gammal och för dålig för att nånsin kunna ta mig till en stor internationell tävling, men fick en snilleblixt! Jag borde få lov att tävla i handikappklass! Sagt och gjort, jag kollade upp det, jo visst fick jag det, det vara bara det att i Sverige finns det ingen handikappverksamhet.
Jag började plåga Svenska Badmintonförbundet med detta. Skicka mig till ett par stora tävlingar, få lite mediatäckning, och plötsligt blir det mycket lättare att starta upp handikappverksamhet. Trodde jag. Segt ska kvarnarana mala, men nu äntligen efter 3 års tjat har förbundet gått med på att skjuta till lite pengar för att genomföra detta.
Det är så dags, man blir ju inte yngre...
fredag 9 december 2011
Träningsläger
Nu blir det riktigt kul! Simon på förbundet pratar om att försöka få till ett träningsläger i England eller Tyskland under våren 2012, så att jag kan få lite känsla för hur bra mina kommande motståndare är!
Dags att börja träna!
Dags att börja träna!
tisdag 6 december 2011
Nu ska jag till EM!
Nu ska jag åka till EM i Parabadminton i Tyskland i juni 2012! Idag har jag haft ett möte med Simon Ottoson på Svenska Badmintonförbundet och efter 3 års tjatande från min sida har de äntligen sagt ja till att skicka mig till en internationell tävling!
Eftersom Sverige inte har någon officiell handikappverksamhet, har jag med en dåres envishet hävdat att om man skapar internationell uppmärksamhet så får det ett nationellt gensvar. Titta bara på hur mycket media handikapidrott i allmänhet fick efter framgångarna i senaste Paralympics.
Vi får se hur det blir. Jag återkommer med löpande nyheter om min "stora resa"!
Eftersom Sverige inte har någon officiell handikappverksamhet, har jag med en dåres envishet hävdat att om man skapar internationell uppmärksamhet så får det ett nationellt gensvar. Titta bara på hur mycket media handikapidrott i allmänhet fick efter framgångarna i senaste Paralympics.
Vi får se hur det blir. Jag återkommer med löpande nyheter om min "stora resa"!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)