Lite bakgrund

Inser att jag måste ge er läsare lite bakgrund:

Jag är en 47-årig kille som saknar höger underarm sen födseln. Det var inte förrän för några år sen som jag fick reda på att detta har ett namn - dysmeli - och att det finns fler sådana människor. Men det har aldrig känts som ett hinder. Jo, en gång när jag skulle ha smoking och tyckte att den satt illa, och jag kunde heller inte ha mina snygga manschettknappar!

Började spela badminton som 12-åring när jag bodde en period i Danmark. Spelade fram till att jag blev ca 19, sen blev det musik och tjejer för hela slanten!

Över 20 år senare får jag för mig att det skulla vara roligt att börja spela igen, hittar ett veterangäng i Sollentuna och börjar spela lite i Korpen. Det går hyfsat, åtminstone för att helt ha hoppat över grundträningen. Det var ju inte bara badminton jag slutade med - utan all typ av träning låg nere i 20 år. Det har jag fått sota för nu...

Nu spelar jag i Komet i Järfälla och det är jättekul! Insåg snart att jag var för gammal och för dålig för att nånsin kunna ta mig till en stor internationell tävling, men fick en snilleblixt! Jag borde få lov att tävla i handikappklass! Sagt och gjort, jag kollade upp det, jo visst fick jag det, det vara bara det att i Sverige finns det ingen handikappverksamhet.

Jag började plåga Svenska Badmintonförbundet med detta. Skicka mig till ett par stora tävlingar, få lite mediatäckning, och plötsligt blir det mycket lättare att starta upp handikappverksamhet. Trodde jag. Segt ska kvarnarana mala, men nu äntligen efter 3 års tjat har förbundet gått med på att skjuta till lite pengar för att genomföra detta.

Det är så dags, man blir ju inte yngre...