EM-äventyret över

Söndag - dags att sammanfatta.

Nu är det söndag och EM-äventyret är slut för min del. Jag sitter i hallen och kollar på semi-finaler och finaler i de olika klasserna. Många är riktigt bra! Det har varit jättekul att se all glädje och all kämpaglöd, men också förvånande att hela arrangemanget omgärdats av så mycket amatörmässighet och tjafs och sura ledare och till och med spelare med tvär och tråkig attityd!

Vad finns det att lära? En hel del. På tränarsidan har nog Stefan fått mycket idéer och mycket att fundera på. Av arrangemanget kan man lära att om detta ska tas på allvar så måste arrangemangen bli proffsigare och smidigare. Men antagligen är det fortfarande på ideell "eldsjäl" nivå, så man måste glädjas över det engagemang som trots allt läggs ner.

Personligen flera saker:
- åk inte till en tävling skadad... Smärtan i höften var konstant så den nästan vande jag mig vid, men den hindrade mig från att gå för fullt. Armbågen blev värre och värre och till slut kunde jag varken cleara eller smasha.

- se till att ha planerat bättre. Vem kunde ana att det skulle vara så svårt att få i sig ordentlig mat? Kass mat, ingen frukt eller grönsaker och INGET KAFFE I HALLEN!!!??? Vi skulle haft med oss allt!

- mitt eget spel måste upp ett par nivåer för att kunna hävda mig mot de bästa i Europa. Alldeles för dålig ork, men framför allt för många enkla misstag. Hm, det hänger kanske ihop... Som det är nu så hade inte ens mitt allra bästa spel räckt till mot de allra bästa. De bästa här håller hyfsad A-klass medan de sämsta är C-klass. Precis som jag hade anat. Själv hamnar jag nånstans mitt emellan. Men det fanns fler bra spelare än dåliga!!!

Ja, det har varit jättekul och ett minne för livet. Vem vet, det kanske blir VM i Frankrike nästa år!

Lördag

I dag har varit en händelserik dag. Uppdaterar bloggen inte förrän nu eftersom jag varit i hallen hela dan utan internet.

Steg upp i morse, ont överallt, bussen gick tidigt till hallen. Hade min första dubbelmatch kl 10. En turk och en ryss hade bildat par. Två tekniskt skickliga spelare som vi inte rådde bot på. Förlust alltså.

Men sen kom vi igen. Vinst mot två tyskar i tre set och vinst mot ett annat par. Vid det här laget hade jag så ont i armbågen att det kändes som nån stack nålar i den varje gång jag slog ett slag. Efter lite lunch bestämde jag mig för att lämna WO i kvartsfinalen i singel mot ovan nämnde ryss. Kände att jag ville spara mig till den avslutande dubbeln. Vi hade nämligen silvervittring. Om vi vann den sista dubbeln skulle vi bli klara silvermedaljörer.

Efter behandling, tabletter och vila var armbågen i spelbart skick (dock ej smärtfri). Vi spelade bitvis riktigt bra men missade lite för mycket och förlorade i två set. 

Eftersom vi förlorade hamnade 3 dubbelpar på 2 vinster, 2 förluster var. Sekretariatet började räkna. Det som var silvervittring förvandlades snabbt till en snöplig fjärdeplats!!!!!!!! Bittert, i synnerhet när silvret var så nära!!!! Fan, fan fan!!!!!!!!!!

Kl 8 var Stefan och jag tillbaka på hotellet. jag hade lovat honom att jag skulle följa med ut på stan och se om vi kunde hitta nåt ställe som visade Tyskland-Portugal matchen. Gissa om det fanns! Varenda krog med självaktning visade matchen, men Stefan hade hittat nåt bättre! Ett av stans torg hade förvandlats till... ja, se själva:

Vår middag denna kväll bestod av fotboll, korv och öl. Jag säger bara, "du har inte ätit korv om du inte smakat tysk korv"! Det var riktigt, riktigt gott.

Nu ligger jag i sängen och äter vingummin, stum i vaderna och försöker hitta nåt ställe på kroppen där jag inte har ont, ändå ganska glad att jag inte har några matcher i morgon.

I morgon kommer en summering av mitt EM.

fredagen

Nu har fredagen gått. Efter att ha varit riktigt nervös hela förmiddagen spelade jag min första match kl 13.20. Den vann jag! Första set gick riktigt lätt, men sen slarvade jag en del i andra. Kände mig dock aldrig riktigt hotad, utan vann andra med 21-15. Andra matchen spelade jag 16.15 mot den förstaseedade turken. Spelade faktiskt ganska kasst i första set, som han vann enkelt. I andra set fick jag bättre ordning på mitt spel och lyckades pressa ut honom i hörnorna, men han var helt enkelt en eller ett par klasser bättre än jag trots att jag fick hyfsade siffror i andra set (21-14). Jag har helt enkelt för hög felprocent för att kunna vinna matcher på den här nivån. Träna, träna, träna...

En bild på mitt "gameface" före första matchen:                         Och en efter segern:

Jag försökte köra samma ritual inför den andra matchen, men till ingen nytta. 

I morgon lördag blir en hård dag. 4 dubbelmatcher och 1 singel (kvartsfinal mot en ryss). Förstår inte riktigt hur jag ska orka, men det är bara att köra så länge jag orkar. Hoppas bara att jag inte gör den unge polacken besviken. Han är jättebra, i singel finns det stor chans att han vinner hela rasket.

Jag ligger redan i sängen och tittar på fotboll - är trött...

Nu är det dags!

Nu drar tävlingen i gång. 2 timmar till match! Spännande och läskigt!!!

Fredag morgon

Nu är jag lite nervös. Jag spelar min första match 13.20 mot en tysk och vid 4-tiden ska jag möta den förstaseedade turken, en ung kille som ser ruggigt bra ut. Men som tur är behöver jag bara vinna en match för att gå vidare till lördagen.
På lördag har jag även mina dubbelmatcher.
Den allra bästa singelspelaren i min klass, en israel, fick inte delta och blev hemskickad. Antagligen har klassificeringsreglerna blivit hårdare så han bedömdes att inte vara handikappad nog.
Just nu sitter vi och väntar på bussen. Det ska bli öppningsceremoni kl 9.30 och sen inleds matcherna 11.00. Vi får se. Inte en enda tid har hållit hittills. ;-)

Torsdag

Torsdag.
I dag på morgonen skedde klassificeringen. Min klass blev SU5, den svåraste klassen, den klass jag trodde att det skulle bli. Min spökande höft var inte ett tillräckligt tungt vägande skäl att hamna i en annan klass.
Sen tränade vi i drygt en timme. Lite förvirrad organisation - tog 30 min att få fram bollar. Svårt med ljuset härinne och väldigt högt i tak. Så det där med känsla för linjerna kan man glömma, man har fullt sjå med att se bollen.
Jag blev tillfrågad av Polen om jag ville spela dubbel med deras spelare - en ung kille som verkar vara riktigt bra! Kul värdemätare att de frågade just mig!
Nu är det snart lunch.
Eftermiddagen ska vi nog bara slappa. Lottningen sker inte förrän 9-10 ikväll!

På plats!

Nu är vi här. Gårdagen var lång och seg. Försenat plan, bilköer och ett möte på kvällen som kändes oorganiserat. Nivån känns lite som "glada amatörer"! Det blev sen middag och dålig sömn på stenhård säng. Hotellet är fint annars. Nu ska vi snart på klassificeringsmöte och träning 10-12!

Nu bär det av!

Nu bär det av! Var hos kiropraktorn igår, blev upptejpad som en jävla höna! Lite tribal är det ju allt.
Jag är sjukt taggad, det är bara kroppen som inte riktigt fattat vad det är som händer.

Snart dags...

Så ser mitt EM-kit ut! Ja, jag vet, det är en dålig bild... Nu drar det ihop sig, mina barn sa häromdan "pappa, är det redan?". Börjar fundera på packning - inte lätt när jag inte vet om det blir 2 matcher eller 10! Jag får väl ta med mig lite för mycket. 

Status? Ja, om jag hade fått ytterligare 2 månaders rehab, så kanske jag hade varit smärtfri i kroppen. Men nu är det bara att bita ihop. Inte riktigt bra i armbågen eller i höften, trots att jag provat alla rehab-behandlingar som mänskligheten känner till. Det är nog bara healing kvar. Ska nog inte träna badminton i morgon utan vila mig i form. Det är ju tennis på TV!

Dagarna går annars som vanligt, diska, tvätta, laga mat, ja och så jobba lite också. Så visst är det overkligt. Men det kommer att bli ett minne för livet. Jag är inte speciellt nervös, spelmässigt tror jag att det kommer att funka bra, bara orolig för att kroppen ska orka/hålla.

Vill kunna åka hem och vara nöjd med mitt spel oavsett resultatet. Åker jag ut för att jag spelar dåligt är det inte OK!

Jag kommer att försöka uppdatera så mycket som möjligt här på bloggen och via FB. Lite bilder och lite videoklipp kommer det nog att bli.

Adjö!